Dessa senaste dagar har varit så mycket bättre än förra veckan.. Som jag skrev sist hade jag haft det jätte jobbigt med L och hans ätande och tänder. Besöket hos bvc gick ganska bra, Leonardo hade som jag misstänkte gått ner lite i vikt 100 g för att vara exakt! Kände det på mig eftersom ungen i princip bara amma hela veckan... bvc sköterskan gav mig råd att fundera på att sluta amma vilket hon gjort innan.. Men jag känner faktiskt inte att det är det stora problemet så jag har funderat ganska mycket över hur jag ska göra och jag känner faktiskt att jag inte vill sluta än! Jag kommer helt enkelt sluta när JAG anser mig redo :)
Men men nu har det som tur börjat vända igen, tänderna har spruckit upp och hans aptit har återvänt mer och mer. Jag har kunnat prata med mina vänner om mina känslor över hur jäkla orolig man blir när dem inte äter som dem ska och att man ibland blir så himla frustrerad att man inte vet var man ska ta vägen speciellt när det varit en tuff period. Som tur har jag fått konstaterat av mina vänner att jag inte är ensam om att känna så. Trodde helt seriöst det bara var jag som kände såhär så det är skönt att veta att man inte är ensam.